Hösten.

Jag vet inte varför. Men hösten är så helvetes jävla jobbig ibland. Inte för att det regnar eller blir kallt. Men för att kyla och regn påminner mig och dåliga saker. Det påminner mig om saker som jag inte vill komma ihåg eller saker som jag saknar. 
 
Hösten har varit nystarter för mig. Jag har börjat på nya skolor och nya klasser. Det har aldrig liksom fortsatt som det är förut. Det är allting någonting nytt som gör mig väldigt trött psykiskt och fysiskt. Det är jobbigt att komma till en ny klass eller en ny skola. Och det har jag ofta gjort på hösten. Hösten för mig är bara mörker. Jag är inte ledsen för att det blir kallt. Men jag är ledsen för hur det var när det blev kallt förra året. Och året innan det. Och året innan det. 
 
Jag minns så många gånger när jag bara gått och gråtit i regnet. Gått oändligt många steg i mörkret. Stannat påvägen hem från stallet och bara gråtit ut i kylan. Sett gatulamporna svepa förbi och stjärnorna som har varit det enda ljuset som jag sett ibland. Jag har blivit kär och sårad. Alltid på hösten. Jag blir inte kär, egentligen. Men alla gånger som det har hänt har varit på hösten. Antingen har jag blivit kär eller så har jag blivit lämnad. Det har hänt 2 gånger nu. Och det är nog ibland. För det är det som jagar mig på hösten. Kylan och mörkret som kommer närmare och närmare. Det blir inte ljusare förrens nästa år. Inga tända ljus eller ljus på julgranen kan tända ljusen innuti mig. 
 
Hösten är en svår årstid. Iallafall för mig. Det är så mycket minnen som jag måste bearbeta. Och det är jobbigt.
 
 





Stalker?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar:


Trackback
Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo