Don't fall in love with a writer.

Don’t fall in love with a writer because when we love, we love hard. Anything less than a love Jane Austen would write about is not the love for us. The love we give will be robust, all consuming, rich. It will touch all facets of your senses and vocabulary you never dreamed of. Aged, for we have lived many years and many lives through the text of others.  We will weave our affections around you like we do the words of a good story. We will love with every fiber in our milky white bones. We will study you and read you and learn more about you from observing than you intended. The way you tap your pencil when you are in deep thought or the way you linger over your coffee in the morning, the way you run your right hand through your hair when you are overcome with stress and let it linger there as if waiting for a solution, no trait goes unnoticed. And when we let you in, it isn’t merely that you make our hearts skip a beat but it dances and there is a pitter-patter in the pirouette like motions of a tiny ballerina just prancing around at the thought of you.

You aren’t simply the first thing we think of in the morning, you are the thought that consumes us, taking all of our good senses hostage and refusing to loosen its grasp. The protagonists in all of our fictions will carry parts of you. These bastard children made between your actions and our words that you know nothing about will roam about on reams of printed pages coming into the lives of strangers everywhere.

 

 




skriv en rubrik.

Suttit i tio minuter nu och funderat på vad jag ska skriva. Ska jag berätta om allting som varit eller är det meningslöst. Likadan vardag, stress och ångest. Det är svårt att berätta om. Dagarna blir liksom som en dimma med någon strimma av ljus ibland och ibland någon strimma av mörkrer. Skolan, DBT, stallet, kompisar och försöka hinna med att leva emellan det. Det är svårt.
 
Hade ett ganska långt samtal med pappa igår. Ibland så bara rasar allting ihop och jag fastnar lite i mörkret. Ser ingenting roligt på samma sätt, blir deppig, hinner inte med att stanna och andas och stressar över allting. Jag har en ganska stressig vardag, det har jag. Jag försöker att göra så mycket som möjligt. Men det är svårt vissa dagar när jag åker på förmiddagen till DBTn, kommer hem kl 18 och ska åka till stallet och plugga och träffa kompisar. Det blir mycket stress. 
 
Måste försöka prioritera lite. Stallet är bland de viktigaste sakerna jag har i vardagen just nu. Samma med DBTn och skolan. Måste försöka ta det lite lugnt och bara leva i nuet. Inte springa emellan olika saker utan att slutföra något av det, utan ta mig tid och andas och låta det ta den tid det tar. Hinner jag inte någonting idag, så gör jag det imorgon. Det är inte hela världen. 
 
Men det har väl varit lite att jag fastnat i samma gråa vardag det senaste. Bara låtit stressen flyta på för jag inte har något val. Men idag har jag bara varit. Har varit en bra dag. Hade utsläpp imorse så var i stallet strax innan 7. Mocka och släppa ut hästarna och pyssla lite. Sedan hem och iväg till mariestad. En liten roadtrip med dom i stallet för att kolla REA. Det var kul och mysigt och höjande. Red en sväng med några i stallet förut också innan jag åkte hem. Ätit med pappa och hannes och minns typ inte när jag gjorde det senast? och tagit ett bad, samma där. Så nu sitter jag här nyduschad och fräsch och ska försöka att andas. Men det är svårt ibland. 
 
 
Imorse när jag åkte ifrån stallet. Var tvungen att sätta mig vid strandpromenaden lite för det var så fint. 
 



Setting fire to our insides for fun