Can’t you see that you’re lost?

 



Lämna one direction fandomen?

Skriver nu ett inlägg jag inte direkt trodde att jag skulle skriva. Men jag är så jäkla trött på allt dethär och det betyder så mycket för mig så jag måste skriva lite om det.
 
Jag har ändå varit en directioner sedan dag 1. Det har varit fyllt av glädje, bråk, kompisar, konserter, köande och ja, allting som har gjort mig till den jag är idag. Jag skulle inte klarat detta utan alla kompisar som jag fått, och killarna såklart också. 
 
Men samtidigt så har det varit bråk. Det har varit mycket bråk, mycket tårar, mycket argumentationer och teorier om allting. Och det är det som killarna lever på. Vi spekulerar, vi diskuterar och dom tjänar pengar på det. Vi gråter och försöker övertala folk att vi har rätt om killarna. Vi gråter oss till söms ibland, och dom går plus på det. 
Men det är så denna fandomen är. Vi är vana vid allt drama. Vi är vana att våra idoler inte ens kan skriva ett ord som bekräftar det vi tycker. Vi väntar på 5 år på att Harry och Louis ska nämna ett ord om Larry. Gör dom det? Nej. 
 
Vi väntar i ett år på att Louis ska bekräfta att han ska bli pappa. Gör han det? Nej. Gör han det nu när han är pappa? Ja. 
 
Men samtidigt så har jag varit i denna fandomen så länge att jag vet att de inte kan skriva vad de vill. De kan inte göra vad de vill. Och det är så tröttsamt. Som att vänta på någonting som aldrig händer. Och när det väl händer så blir man bara matt. Allt man kämpat för bara faller ner. Harry och Louis kommer aldrig att prata om Larry igen. Inte ens om de hade någonting eller om det aldrig var sant. Tror ärligtalat att vi aldrig kommer att få reda på sanningen. Och den sanningen som betyder så jäkla mycket för mig. Jag har kämpat, jag har bråkat, gråtit, skrivit, gjort videos. 
 
Men jag är trött på detta nu. Alla PR trick och alla hemligheter och svar på frågor. Vi har aldrig fått något ärligt svar från någon av killarna. På 5 år. Och det handlar om allting som rör dom. Dom kan inte ens svara på det. Och det är jobbigt att vänta på någonting som aldrig händer. Killarna har betytt så mycket för mig men jag tror inte att dom gör det längre. Inte på samma sätt. Jag kommer alltid att älska dom, men inte lika djupt. Jag kommer inte gråta för att Louis är pappa. Jag kommer inte att gråta för att dom aldrig kommer ut. För innerst inne så visste jag att detta skulle hända. 
 
 
 



14 - Din profilbild på facebook.